dagstripp till Tyskland

Nyss hemkommen från en dagstripp till Tyskland.

Efter 11 timmar i bil och 4 timmar i Border shop kommer vi nu inte bara att kunna äta gott på bröllopet. Dagens träning summeras till ölflakslyft, vinflaskesvings och konjakspulls. Ett visst mått av intervallträning mellan shopen och bilen hann jag även med. Maten under dagen var däremot inte någon höjdare, snitsel på båten och godis i bilen. Sällskapet var av högsta klass, tack för det lillebror.

Dagarna före var lite roliga ur flera aspekter, bra träning, bra mat och fint väder. Körde dubbla pass i söndags, ett kort på morgonen hem från jobbet. Perfekt väder kl.05:45, inga bilar och vindstilla, som gjort för att susa fram i tempobågen. Klockade mig på 22 minuter på de 13km jag har hem, snittade därmed 35,1 km/h, helt ok på trötta ben. Sov gott åt en god sallad, tittade på F1 sov en stund till och körde ett cykelpass in till arbetet. Denna gång blev det ett likadant pass som i lördags. Benen kändes trötta till en början men piggnade till efter 2km för att sen stumna till igen vid vändpunkten efter 10km. Kämpade mig igenom resten och konstaterade att det gått någon minut snabbare än dagen före.

Gårdagen började med de 13 km hem från arbetet, långsammare sluttid denna gång. Detta berodde på att trafiken en måndag morgon vid kl.06:45 inte är gynnsam för passering på cykel över norrleden. Känslan var att hela Volvo passerade när jag väntade vid rödljuset. Enda behållningen var pratstunden med en annan cyklist vars mål var att ta en tur före arbetet.

Kom i säng först kl 08:00, vilket kändes lite sent när klockan ringde 10:30. Valet av tid för besök hos kiropraktorn för behandling av vaden, var kanske inte det mest begåvade. Behandlingen var  definitivt begåvad, kändes rejält och gjorde gott. Nästa omgång är bokad till fredag 10:30, sen börjar är det hög tid att börja röra sig i löpspåren igen. Somnade gott en timma på sängen på eftermiddagen. Vaknade lagom till att hjälpa Annelie och tjejerna i stallet med att laga en sommarhage. Körde också en stund med gräsklipparen innan jag hämtade pizza, undertiden klippte Annelie klart.

Tre trötta efter att ha lagat hage.

Det är något speciellt med att ta igen sig efter hårt arbete på en nyklippt gräsmatta i trevligt sällskap.

sova kan man göra en annan dag

Vaknade yr i mössan efter gårdagens nattarbete. Sov bara 1:45h eftersom det var funktionärsmöte med klubben idag. Inte för att jag skall vara funktionär på tävlingen men det är alltid bra att träffa övriga i tävlingsledningen. Det är ju trots allt bara två veckor kvar till både tävling och bröllop.

Tävlingen kommer att bli strålande med ett grymt prisbord. Så för den som inte anmält sig är det dags nu. Det finns både cykelsadlar, presentkort, väskor, paraply och en massa andra goa saker att vinna.

Väl hemma mitt på dagen fick jag ta en promenad med hunden och sen la jag mig en stund på gräsmattan. Låg i skuggan och kikade på F1 kvalet med hunden snarkandes bredvid. När kvalet var klart fick det bli en stund i sängen igen, 1,5h denna gången.

Tog cykeln in till jobbet och passade på att köra ett kort träningspass. Körde hemifrån bort till Lilleby och tillbaks till Skrabro innan jag vände mot staden. Höll bra tempo fram till Skrabro där det blev lite motvind från sidan. Klev av cykeln vid jobbet efter 45min och 26km trampande.

Nu är man halvvägs igenom dagens arbetspass och sen väntar en skön morgontur hemåt igen. Eftersom morgondagen inte innehåller några måsten blir det en "sovmorgon" till F1 starten 13:30.

positiva besked

Efter positiva besked om min hälsa från både blodgivningen och läkarundersökning i tisdags känns det  toppen. Min oro för att huvudvärken jag drabbats av det senaste halvåret skulle vara något farligt är borta. Alla värden såg fina ut, vilket gör att inspirationen återkom med solen.

Körde ett lätt cykelpass i går hemifrån via Torslanda in till Preem Ullevi.  Lätt motvind korta stunder och en del vägarbeten drog ner tempot. Kanske var det bra med tanke på min iver att köra igång igen. Solen strålade och skapade en snygg kant på armen, årets första cykelbränna är ett faktum.

Idag har jag suttit i möten hela dagen, först med min arbetsgrupp och sen i ett par stycken medarbetarsamtal. Var rätt trött i huvudet när jag kom hem vid niotiden. Vädret var skönt och varmt, kunde inte hålla mig i skinnet och körde ett kort tempopass. Rullade ner för grusvägen och startade mätningen av sträckan från ST1 macken i korsningen. Siktade in mig på att köra en mil mot Torslanda och sen tillbaka.

Den lugna kvällen utan vind var perfekt att  få upp lite fart i. Tyvärr bromsades min framfart upp efter 3km när jag blev tvungen att vänta på starten av Ryan Air. Känslan i benen var bra trots att jag inte cyklat speciellt mycket de senaste månaderna. När jag passerade Skra Bro var jag pigg och nöjd med att få trampa på igen. Lagom till rondellen vid  Lilleby pep klockan till för 1 mil.

Tillbaka vägen var lite jobbigare  och jag tappade lite tempo. Ljuset var även lite dålig och jag ångrade mitt val av gula glas istället för vita. Svalde en flyga vid Skra Bro på och skallade ett flygfä av något slag vid Säve Airport. Det är nog den enda nackdelen med cykling på kvällen, många små flygande kryp kommer ut.  Passade på att springa 2 minuter när jag ställt cykeln hemma, mer vågade jag inte.

Många positiva besked denna vecka, först "teoretiskt" från läkaren och idag även praktiskt. Gott är det, nu när det slut på skador och annat strul, Kalmar 2012 nu kör vi.

inget att klaga på

Har de senaste veckorna hängt lite med huvudet igen.

Skadorna vill inte riktigt släppa taget om min sargade kropp. Vaden bråkar, axeln ömmar lite, ont i huvudet och orolig själ. Varje gång jag drabbas av skador blir mina motgångar onödigt stora. Träningen går från full fart till knapp styrfart. För att sen när jag känner mig redo igen dra igång på 1110% med nya skador som ett brev på posten.

Det som även händer är att jag tappar sugen för att dokumentera hur uselt det går.  Eller uselt kanske är ett väl starkt ord, dåligt är mer passande. Bloggandet upphör, matdisciplinen tappar jag fullständigt, med glass och godis  som följd. Det är slut med detta nu, i fortsättningen skall skadorna inte sätta stopp för mig. Eller så klart skall det sätta stopp för den träning jag tvingas ge upp, inte övriga discipliner. Kan jag inte springa eller simma får det bli mer av cyklingen istället.

Såg en inspirerande film i kväll på TV: Seniorer på elitnivå. En skön film om 5 seniorer i ordets rätta betydelse. Alla 5 tävlade friidrott på VM i Lahtis 2009 med varierande framgång.  Det krävs en del att vara mellan 85-100 år och ta sig till tävlingsbanan. Det var sköna bilder i slowmotion på 100 åringen när han lämnat rullatorn utanför diskussringen. Kastet och hans minspel är ren poesi, snacka om tävlingsmänniska.

Så därmed är det slutklagat på ben och vader, axlar och lite huvudvärk, kan dom så kan jag. Insåg även att jag inte behöver ha så bråttom, det är 60 åra kvar till 100.

Mina ben känns fina igen och det känns inget i vaderna förutom att de är lite stela. Tänker därför beställa en tid för massage till början på nästa vecka. Tänker även köra igång med korta och l¨ångsamma löppass igen. Korta är lika med en ordentlig uppvärmning på cykeln följt av 2 min jogg, 1 min promenad, 2 min jogg och därefter lite cykel igen.

Efter idag finns alltså inget mer att klaga på, det är gott om tid kvar i livet att tävla på. 

Göteborgsvarvet 2012 i bilder

Följde planen och gav mig iväg ut på mitt hitills långsammaste Göteborgsvarv. Före start var det bråttom som alltid, Annelie glömde mobilen och kom lite på efterkälken och fick jogga ikapp.

Före start var det samling med klubben upp på kullen. Gott med lite uppsnack och taktikdiskussion.

Kom i lagom tid till starten och valde som alltid en plats längst bak i startledet. Denna gång var det fler än tidigare som prövade samma taktik.

Gick ut lugnt och försiktigt, provade att jogga till en början. Det höll lagom till första km markeringen, därifrån var det promenad som gällde.

Det blev snabbt glest i leden, först vid säldammen packades det ihop lite igen och jag fick sällskap av flera som gick.

När varvet letade sig ut från Slottskogen och in i majorna började solen att titta  igenom molnen. Mötte även en del vänner och stannade vid två tillfällen för en pratstund, skönt att kunna göra det utan att känna sig stressad.

Många sköna band underhöll under varvet. 

När vi närmade oss första bron började motvinden att blåsa. Skönt att den dök upp, annars hade det nog blivit olidligt varmt i mina långärmade kläder.

In mot stan var det fortfarnade ganska molnigt, utsikten ut mot havet däremot betydligt ljusare. Välkomnandet på Hisingssidan var som alltid toppen.

Vätskestationen efter 6km var välbehövlig för många, flera av dem började se rejält slitna ut. Stretching av ömnade muskler såg man en del av dessutom.

Fin stämning med slappande åskådare både på land och på båtarna i de gamla dockorna.

Inte alla verkade intresserade av varvet, fast de flesta hejade på i någon form. Dags att svänga in en bit mot land och ta en genväg mot Lindholmen. Snart halvvägs mot målet, bara en bro samt en liten tur runt Posedion.

Vet inte varför man sätter ut elaka skyltar när många börjar känna sig slitna. Har man inte hört talas om positiva tankar? Jag tyckte personligen att det inte gjorde något, fast jag är ju inte helt frisk när det kommer till tjurskallighet.

Varmt och skönt var det på denna sträcka och flera av mina medlöpare började gå. Passerade fler och fler som valt att följa mitt goda exempel. Tänkte att det var dags för lite bilder av hur snygg jag blev i mina tävlingskläder. Fick nästan med hela loggan på huvudsponsorn, Casino Cosmopol.

Fler band underhöll sista biten mot backaplan och brofästet. Blandningen var stor och jag fick höra allt från dragspel till hårdrock. En favorit var trumorkestern som rockade loss i Frihamnen.

Energin verkade rinna ur mina medlöpare i backen tillbaka mot staden. Plockade åter fler platser, även på en del som imiterade löpning. De rörde sig som löpare men i en hastighet som knappt gav styrfart.

Bropassagen efter 2h 2 min markerade 2 tredjedelar av loppet. Ett visst hopp om en tid under 3h infinner sig lagom till nedfrösbacken till Nordstan.

Dags för den långa rakan från hamnen upp till Poseidon, inte den roligaste löpmässigt med sin svaga uppförsbacke. All publik hjälpte till bra och värmen var nu riktigt skön.

En av de få som frös lite om fingrarna denna dag.

Biten mellan Valand och Götaplatsen är inte så dum, man kan kika lite på löpare framifrån. En bra omväxling från de 16,5km man hitills enbart sett passerande löpares baksidor.

Passade på att fota en fotograf.

Efter en lång uppfrösbacke i solen bar det av nerför i skuggan. Märkligt att det kan vara så upplyftande att se andra som kämpa i uppförsbacken. Själv kände jag mig pigg som en mört, enda problemet är att vaden inte vill vara med. Synd för jag känner att konditionen är bättre än på många år så här tidigt på året.

En sträcka där jag alltid trivs är mellan Valand och Husargatan. Lagom skuggigt under träden i allén, omväxling med grusunderlag, lättsprunget helt enkelt.

Nyheten för året, växelvis översläpp av fotgängare. 

Härifrån började den tyngsta delen av banan. Sega ben som skall arbeta sig uppför backen till Slotskogen. Inte mycket att titta på i vanliga fall, i år fanns det flera underhållare denna sträcka, en glad överraskning. Ökade takten lite till och sniglade mig förbi ett helt gäng med "löpare".

Helt rätt dag att köra REA på skidprylar.

Vid passagen av Änggårdsbron lyckades jag få igång benen ordentligt, smärtan i vaden var inte så farlig. Vågade därför chansa på att ta ett par löpsteg vid 20km markeringen. Det kändes bra, eller åtminstonde inte genomuselt. Körde därför på med löpningen hela sista km, föga överraskande blev det min snabbaste km med 5:14min/km.

Högre tempo, lägre bildkvalité.

I det här läget var det många som var helt slut, tempot var lågt och jag med mitt 5:14 tempo fick springa förbi många. Tyvärr dog telefonen på grund av allt fotande och mina försök att blogga på vägen. Det blev något galet och blogg appen jobbade oavbrutet utan att få någon kontakt.

När jag summerar detta loppet kan jag konstatera att det blev mitt hittills långsammaste med en sluttid på 2:57:33. Trots det var det en skön dag där jag fick en ny bild av Göteborgsvarvet, en mix mellan löpare och åskådare.   Kan konstatera att det verkar vila en förbannelse över mina varvsförsök, de tre senaste åren har jag inte varit under 2:02.

Nästa år är det dags att bryta denna trend, siktet är inställt på 1:30-13:35, hur svårt kan det vara...