att springa 100 miles

Vid en föreläsning med inspiration för träning förra våren frågade föreläsaren Ted Ås om vilka mål vi hade. Jag hade precis läst om Täby Extrem Challenge, och som alltid tänkt att hur svårt kan det vara. Målet var därför givet att genomföra TEC 100 2012. Länge såg det ut som att det inte skulle bli någon tävling 2012. Nya mål sattes upp och TEC hamnade långt bak i medvetandet. 

Var inne på Funbeat av en helt annan anledning i helgen för att läsa lite om löptävlingar framöver. Såg då att en ny tävlingsledning var på plats och att anmälan öppnade idag kl.12:00. Förra året tog platserna slut extremt snabbt, kanske därav namnvalet på tävlingen. Så det var bara att hänga på låset och boka upp sig direkt anmälan öppnade. 

Första anmälan till ett ultralopp gjord, nu återstår bara att springa det, men hur svårt kan det vara....

att summera vecka #2

Veckan har haft sina upp och nedgångar, mest upp som det känns just nu. Planen var att köra 6st konditionspass och 2st strykepass. Pga mycket arbete och klen dagsform i torsdags blev det ett pass extra.

Tränade pass: st, (cykel 3st, löpning 4st, styrka 2st )
Tränade tid: 7h 44min
Distans: 73,73km
Brända kalorier: 6250
Snittpuls: 147 bpm

Känslan denna vecka att intervallpassen är det jag har lättast att genomföra. Övriga pass orkar jag inte riktigt att hålla tempot uppe såpass att pulsen hamnar i rätt intervall. Jobbigast är snabbdistans löpning och G2 passen på cykeln. Är riktigt nöjd med att ha klarat samtliga pass under nattveckan. Ser fram emot nästa veckas pass som jag kör igång med på tisdag.

Känner av vänster axel/bröstmuskel som gör mycket ont. Vet inte var det kommer ifrån men ont gör det. Har haft det lite till och från det senaste året. Det som gör mig lite orolig är att det inte släpper utan verkar de två senaste månaderna blivit värre. Läkaren som jag träffade i augusti trodde att det kunde hänga ihop med bältrosen jag fick en släng av i somras. I värsta fall kunde symptomen från bältros sitta i upp till ett år. Och jag har ju fortfarande kvar märken där utslagen var som värst. Får väl gå tillbaka till dem igen för att se om det går att göra något åt smärtan.

Två veckor avklarade alltså 12,5% av hela träningsperioden. För att fira detta kommer här en liten inspirationsvideo från Iron Man Hawaii.

100% av passen två veckor i rad hur svårt kan det vara?

att ändra planen

Ny dag med nya krafter. Det blev inte riktigt som planerat i går med träningen. Hade tänkt köra ett snabbt distanspass efter jobbet, eftersom jag inte hann med morogonens intervallpass på cykeln. Men inte heller dennna uppdaterade plan fungerade fullt ut.

Inte så konstigt kanske med tanke på tempot under dagen. Ingen rast och ingen ro, telefonen som ringde för ofta där maten fått stryka på foten. Men kul var dagen med intressanta diskussioner som avsultades med invigning av vår nya Slotsbank för inbjudna gäster.

Tänkte först att strunta helt i träningen och flytta en vilodag från helgen till idag. Sen kändes det som att jag beövde komma ut i friska luften en stund för att bli av med en del stresshormon. Valde att åka upp till Skatås och ta en tur runt 8:an. Började bra och pulsen hamnde i rätt intervall mellan 151-165 unde uppvärmningen. När jag försökte trycka på lite mer för att komma upp till nästa steg mellan 166-175 orkade jag inte riktigt. Meningen är att passet skall gå på skogstigar och 8:ans grus är inte tekniskt nog. Eller det är väl det normalt sätt men inte idag. Valde däför att luffsa runt och att bara njuta av stillheten, såg inte en annan människa på hela turen.

Helt plötsligt fick jag ont som xxx i handleden och orkade knappt lyfta ur väskan ur bilen. Riktigt komstigt kändes det, ungefär som att något hamnat i kläm. Kände mig inte helt pigg när jag klev upp idag heller, min vänstra axel som bråkat sedan i våras gjorde ondare än på länge. Däremot hade det onda i handleden försvunnit, mycket märkligt. Kände mig stel och stum i kroppen och gjorde därför inte speciellt många knop innan det var dags att åka mot arbetet på eftermiddagen.

Körde det uppskjutna passet från i går morse. 15 min uppvärmning följt av 7x 4 min intervaller 300 watt, 75 rpm utan att röra överkroppen, vilan var 2min 100watt. Hade innan en känsla av att det skulle bli tungt, det blev det, men inte mer än att det kändes bra. Jag kände mig starkare än tidigare och kunde öka istället för att minska. Mentalt en stor seger som ger mersmak och styrka inför kommande pass.

Nu är det kvällspass som gäller, kommer förhoppningsvis vara hemma och i säng strax innan 03.00. Vi får se om planen för morgondagens träning går i lås.

att ta igen sig

Fördelen med att köra dubbla pass är att antalet helt lediga dagar för vila ökar från 1 till 3, en dramatisk skillnad. Har förstått att det är både de långa och korta vilopauser som behövs för att uppnå så hög prestationsökning som möjligt. Följer därför de råd jag fått med mig till om inte 100%, men väl ca.90%.

Personligen tycker jag att rådet att åka hiss på vilodagar är den bästa. Inte för att jag inte skulle orka gå upp för trapporna, utan mer för att det är ett tillfälle när jag kopplar av. Väntan på hissen innebär att jag inte kan göra så mycket mer än just vänta. För lite tid att påbörja något annat än tankar, oftast lugnt i trapphuset där vi har hissen på jobbet, möjligtvis ringer telefonen, men oftast inte. Täckningen har alltid varit usel i närheten av hissen. Verkar som hissschaktet är någon form av svarthål för telefontäckning. Detta ger tid för reflektion helt enkelt, eller i perspektivet vila en micropause.

Försöker även hinna ta en 15 minuters vilostund i massagestolen halvvägs genom arbetsdagen. Sällan detta hinns med, även svårt att bli av med den evigt ringande telefonen. Men detta är något jag kommer att prioritera framöver.

Dygnsvilan har jag alltid varit bra att lösa, sover gärna 9-11 timmar per natt. Värre blir det vid nattpassen när jag bara får ca. 6,5-7 timmar. Oftast kompletterar jag med en tupplur på eftermiddagen. Turligt nog har jag sällan mer än 2-3 nattpass i rad och sover ikapp efter dessa dagar.

Försöker även hitta avkoppling i vardagen genom avslappnade aktiviteter. Fram till nu är det mest att basta, bada och ta igen mig på Spa´t. Kommer försöka att lägga in lite Yoga framöver som komplement.

Eftersom det idag är vilodag, svängde jag förbi St Jörgen´s Spa på hemvägen. Annelie tränade och jag passade på att ta mig en skön bastu. Avslutade med 45 minuter i utomhuspoolen där jag stretchade och slappade. Det är riktigt skönt att en kall och ruggig kväll bara ha huvudet uppe ur det varma vattnet. Annelie hoppade i efter sitt träningspass och därmed hann vi ses en liten stund innan hon skulle börja arbeta. Provade även vattentätheten i min nya Ericsson Xperia active en telefon som jag gillar mer och mer. Bilderna blev inte toppen men jag provade mestadels utan blixt och har inte lärt mig inställningarna helt ännu.

I morgon är vilan över då är det dags för styrkeintervall på träningscykeln, första tidiga passet innan arbetet. Hur svårt kan det vara..

att lära av huvudvärken

Första dagen med för och eftermiddagspass. Kom iväg lite sent efter att ha släppt ut hästarna och ätit frukost. Var på gymmet föst kl.11:15 mot planerade 09:00, ingen stor sak men det visade sig få konsekvenser senare på dagen.

Förmiddagspasset som var ett tröskelpass på cykeln gick fint. Hade lite svårt att få upp pulsen trots att jag ökade watten med nästan 50 mot förra veckans pass. Antar att det tar ett tag innan kroppen har hittat sin rytm och tills det att jag lärt mig vilka inställningar som ger vilken effekt. Trots att pulsen inte steg som jag hoppats på blev jag ordentligt svettig. Tur att jag inte glömt handduken denna dag.

Passade på att ta en powernapp i eldrummet på SPA´t efter en välbehövlig dusch. Ingen tid för bastu eller något annat kul. Ville dessutom inte bli av med mer vätska än nödvändigt med tanke på eftermiddagens pass. En energybar för att få i sig lite i väntan på riktig mat. Har hittat en ny favorit med mintchocklad smak från Swebar.

Svängde förbi XXL och Stadium för att se vad de har att erbjuda i pannlampor. Såg några stycken som verkar intressanta, får läsa på vad som krävs för att ta sig fram i terrängen utan att riskera något. Bytte även en slang till MTB som jag köpte förra veckan med fel ventil.

En allt för liten lunch, men tidspressen inför eftermiddagens pass var för stor. Ville inte få håll och annat elände som jag lätt får vid kort tid mellan mat och tuffa pass. Ville även få lite tid att umgås med Annelie efter löpningen, så det var bara att ösa på.

Valde att åka upp till Delsjön för att få lite variation på löpspåren. Parkerade vid badplatsen och tog in på Bohusleden. Det kändes direkt att maten inte haft någon framträdande roll i dag. Lätt huvudvärk och ben med sirap i under de första backarna. Planen för passet var att köra 1h15min med pulsintervallet 151-166 bpm. Passerade Bertilssons stuga och vek av upp i skogen mot Ugglemossen, drack lite av min energiliquid och kände mig lite piggare.

Underlaget gick från grusväg till skogsstig med rötter och stenar. En mycket roligare upplevelse och det behövde jag idag, pulsen gick lättare att hålla i rätt spann. Ökade omedvetet farten och fick hålla igen lite när pulsen plötsligt ville vara med på banan. Kom upp på höjden ovanför mossen där solen precis nådde och det var friskt och skönt löpväder. Sprang på och vände efter 40 minuter, kände mig pigg vid vändningen.

Hemåt gick det lättare på grund av att det var lätt nedför större delen tillbaka till stugan. Tappade lite i tempot så fort jag kom ut på grusvägen igen. Blev tvungen att aktivt hålla farten, turligt nog var det fler ute runt Delsjön. Det är alltid lättare för mig att ta sikte på någon för att komma i kapp. Är ju trots allt rejält torsk på tävlingar.

Stannade klockan på 1:21:36 efter 14km bra distanspass. Bytte till torrare tröjor och hämtade Annelie hemma. En tur tillbaka till staden för sminkshopping på Åhlens. Tyckte att vi var förtjänta av lite kinamat, vårrullar med ost och Nasigoreng är inte det sämsta efter en lång träningsdag.

Så här i efterhand borde upplägget på dagen innehållet mer mat och framför allt mer frukost och lunch. Huvudvärken är en indikator på dålig kosthållning hos mig, en indikator som inte är rolig att träna med. Som tur var gick det över snabbt idag, men så är inte alltid fallet.

Mat i tid och tillräcklig mängd är en läxa att ta med sig till nästa dubbelpass dag på fredag.

att gör det förståndiga

Vecka två och återigen dags för intervaller på löpbandet. Startar med lätt uppvärmning i 12 minuter följt av 4x 4 minuters intervaller med 5% lutning. Hastigheten i paritet med vad jag kan hålla under 5km slätlöpning, alltså ca 4,15-4,20 min/km. Första gick bra och allt kändes ok fram till halva den andra intervallen när jag fick lite känningar i baksidan av vänster lår.
Inte farligt, utan mer som en liten skum känsla. Valde då att sänka tempot till 5 min/km och det fungerade fint. De två sista startade  jag med 5 min/km de två första min och ökade därefter till 4,20 igen. Allt fungerade toppen och jag kunde stretcha utan någon ny skada.

Kommer på mig själv att tänka på vilka orsaker som Mattias på Aktivitus listat för att avbryta ett intervallpass. En av orsakerna är att "man har en dålig dag" vilket är lika med är vek i psyket och kan/vill inte pressa sig. Kanske är jag vek i psyket och skyller på känningar i låret eller?

Bestämmer mig för att det inte är något fel på mitt psyke( i alla fall inte i detta fallet). Med tanke på att jag inte kört mer än ett par pass på löpbandet. Det är därför mer troligt att min sänkning idag beror på okunskap om vilket tempo min kropp klarar just nu. Jag har som mål att hålla mig skadefri och jag vet att det är störst risker för skador under de första veckorna. Detta gör att mitt beslut om en temposänkning inte känns som en "dålig dag" utan som en klok dag, där jag kan satsa fullt inför morgondagens två pass. Jag gör helt enkel det förståndiga, jag väljer detta framför mitt normala kör tills det inte går längre tänk.

Sista intervallen avslutande minut ökade jag upp till 4,10 tempo vilket gav ett snyggt pipande i lungorna. Dagens bästa pepplåt som tog mig igenom den sista biten var Kid Rock´s  Saturday Night's Alright.  Avrunda med 10 min lugn löpning i behagligt tempo. 


I morgon blir det första dagen med två pass, ett förmiddagspass på cykel och ett löppass på eftermiddagen. Hur svårt kan det vara...

att summera vecka #1

En kort summering av första veckan på mitt 16 veckors program.
Tränade pass: 7st, (cykel 3st, löpning 3st, styrka )
Tränade tid: 5h 52min
Distans: 49,75km
Brända kalorier: 3972
Snittpuls: 145 bpm
Känsla: Bra start på veckan där för många pass i rad utan vila tog ut sin rätt. Efter vilodag avslutades veckan på ett skönt sätt. Trivs med intervallpassen, lite jobbigt att få upp pulsen på tröskelpassen och har jobbigt under långdistanspassen.
hur svårt kan det vara att lyckas med 100% av vecka #2´s pass??

att bli överraskad

Hade planerat att köra simpass med Triathlon Väst idag men gårdagen tog ut sin rätt. Sov sämre än vanligt och kände mig inte speciellt pigg på morgonen. Men så är det när man blir utsatt för en överraskningsfest för att fira min kommande 40 årsdag. Jag som bara skulle gå på en lugn middag hemma hos Annelies syster med familjen. Men sambon hade planerat i smyg den senaste månaden och ett glatt gäng var samlade när jag kom dit efter cykelpasset.

Cykelpasset innehöll intervaller med lite högre watt än jag var van med, passade även på att köra lite benövningar efter jag klivit av cykeln. Perfekt att hålla till på gymmet sent en lördagseftermiddag, inte många att trängas med.  Kom på att jag lovat ta in hästarna innan jag åkte hemifrån så det blev lite bråttom att hinna från gym, hem och sen in till stan igen.

När jag kom in till Jessica och Daniel såg jag en bekant jacka i hallen, min brors som han fick av oss i 30 års present. Blev därför inte allt för skrämd av att hela gänget hoppade fram runt hörnet när jag klev in. Insåg snabbt att morgonträning 08:30 skulle bli lite jobbigt, men ibland är det bättre att ta det lite lugnt. Välkomstdrink, picolobubbel i papperspåse med sugrör är inte det sämsta. En god italiensk buffé med gott vin  följdes av en gammal favorit marängswiss. Härligt sällskap och mycket skratt med lite mer vin och även en gin tonic innebar att bilen fick bli kvar vid järntorget.

Passade på att ta sovmorgon efter att ha gett hästarna frukost och gick upp lagom till Moto GP starten. Ett lopp som inte blev lyckat på något sätt, riktigt tråkig olycka där vi tyvärr miste  Marco Simoncelli en riktigt skön förare.

Kände mig inte helt på topp när jag hoppade upp på cykeln för att ta mig veckans sista träningspass. Körde hemifrån via Volvo över bron och ner till järntorget. Halvvägs mötte jag en bil som under en omkörning var långt inne på min sida vägen. Inte en helt behaglig känsla att möta en bil som gör ca 100km/h på mindre än en meter, det susade till bra. Turen var i övrigt behaglig i det sköna höstvädret.

Kom på i samma stund som jag hoppade av cykeln vid bilen att jag glömt något. Skor att köra hem i hade varit skönt att ha, nu fick det bli att köra i strumplästen.

Väl hemma på gården blev det en snabb bit mat innan vi mötte upp Annelies systerdotter på nyinvigda Plikta lekplats. Efter stunds lek med Emma och säkert halva Göteborgs yngre barn var vi åter hungriga. Tur att det fanns en del mat kvar från gårdagen. Promenaden till bilen på andra sidan Slottsskogen bjöd på en säl på lekhumör och även höstpigga pingviner. Inspirerade av deras förtjusning av vatten stannade vi till på St Jörgens SPA för bastu och avkoppling, en perfekt avslutning på en mycket trevlig helg.

att köra intervaller

Efter en dags välbehövlig vila var det i eftermiddag tid för ett pass på löpbandet. Öppnade med 10 minuters uppvärmning i behagligt tempo och stigande puls till 150bpm. Allt kändes toppen inför första fyra minutersintervallen. Skruvade upp lutningen till 5% och ökade hastigheten till 4:45 tempo.

Resultatet av ökningen lät inte vänta på sig och pulsen ökade stadigt och slutade på 174 bpm. Aktiv vila i 6 minuters tempo under 3 min. Andra intervallen kändes det som att pulsen stagnerade på de tidigare inställningarna och jag fick öka hastigheten lite till  för att komma upp till 178 bpm. Körde tredje intervallen utan justeringar och fick ta i ordentligt de sista 1,5 min. hjärtat pumpade nu på i 184 bpm. Under sista intervallen ökade jag lite till på hastigheten som visade 4,12 tempo. En stor hjälp detta sista pass var den gamla sköna låten Confusion Pump Panel Remix från filmen BLADE. Innan det var dags för nedvarvning toppade pulsen fördagen med 189 bpm.

Var riktigt trött och fick sänka till promenadhastighet för att inte trilla av bandet. Orkade småjogga igen efter 30 sekunder och varvade ner med lätt jogging i 5 minuter. Kändes lite kort men det var vad träningsprogrammet rekommenderade. Dessutom var det ändå bråttom att hinna duscha innan gymmet stängde.

Hämtade Annelie på hennes arbete där de haft avtackning av  min lillebror som påbörjat ny karriär. Gokart och mat stod på programmet, en lagom aktivitet för det gänget.
Lillebror skulle må bra av att komma ut och röra sig lite mer. Vi får se om det kanske går att få honom att komma ut fler gånger i löpspåret framöver. Han var med nere i Malmö i somras och sprang halvmaran där. Han gjorde det bra med tanke på de tre tillfällen han sprungit under juni- augusti. Kul att han ställde upp när vi frågade om han kunde tänka sig att göra det. Även han har visat sig ha  en släng av:  hur svårt kan det vara sjukan.

att hinna vila

Dagens pass, veckans tredje kändes tungt från start till mål.

Saknade energi och det var med en känsla av sirap i benen jag hasade mig runt i Delsjöterrängen. Kämpade med att få upp pulsen och tempot utan att lyckas förutom i backarna där pulsen steg upp till planerad nivå. Meningen var att jag skulle hålla 151-166 bpm och löpa på i ett behagligt lugnt tempo. Men kroppen svarade inte och pulsen var svår att få upp i över 140 till en början, efter ca 20minuter kröp den upp en bit till och jag hamnade mellan 148-155 bpm resten av rundan. Tvivlade ett tag på om det var klokt att köra hela passet men bet ihop och körde resten.

Funderade på vad som hänt och det som kändes så lätt i måndags nu bytts till något som kändes som omöjligt. På väg hem insåg jag att tempot efter viloperioden som avslutades förra veckan varit lite för högt. 6 pass förra veckan var ok speciellt som det fördelades på både cykel, sim och löpning. Hur jag förlade dem var däremot en katastrof. När jag kikade i funbeat insåg jag att det nu är en vecka sedan jag hade vilodag från konditionsträningen. Inte så märkligt att jag kände mig lite sliten på dagens pass.

Detta med vilodagar och vilken ordning mina pass skall planeras för optimal respons av kroppen är något jag brottats med de senaste dagarna. Testet jag gjorde på Aktivitus med tillhörande träningsupplägg kom på mailen i slutet av förra veckan. En liten nätt läsning på 34 sidor med flera pass och pulsangivelser för att ge en bra start på nästa års tävlingssäsong. Ett avsnitt behandlade antalet pass och fördelningen av vilodagar.

Vilodagarna bestäms helt naturligt av antalet pass under veckan och kan tolkas på flera sätt. Jag valde ett av dem för denna veckas träning. Jag behandla varje gren för sig och kör med en vilodag mellan varje pass. Detta gjorde att jag inte behövde köra mer än ett konditionspass om dagen. Nackdelen är att det bara blir en helvilodag i veckan, i mitt fall på lördag. Om jag istället väljer att se på totala antalet pass kommer jag att ha ett löppass måndagar, cykel tisdag FM, löpning tisdag EM, vilodag onsdag, cykel torsdag, löpning fredag FM, löpning fredag EM, vilodagar lördag + söndag. Till detta är det två styrkepass som skall klämmas in och gärna ett simpass dessutom.

Ibland undrar jag hur jag tänker när jag bestämmer mig för att göra saker.

Hur jag än vänder och vrider hittar jag inget bra sätt att få ihop allt. Har just nu 4 eller 5 olika modeller att arbeta med men behöver hjälp. Får helt enkelt maila över dem till Mattias på Aktivitus och fråga vilket som bäst stämmer med tanken bakom programmet. Så fram till att jag fått ett svar blir det en del freestyling.

Har hittat en positiv tanke som jag har med mig: alla pass jag sliter mig igenom nu, gör att min första tävling på Ironman distansen i augusti kommer att gå så mycket lättare. Det är helt klart den form av mantra jag behöver för att bita ihop och ge lite mer vid varje pass.
Vad det gäller tävlingsvalet får se om det blir Kalmar  eller Köpenhamn.  Mycket beroende på vilka datum de går och vad som passar bäst in. Men utan bestämt datum från arrangören av Kalmar tar jag inget beslut.

Har tagit ett beslut att vila i morgon, känns som det ända rätta att göra. Får helt enkelt anpassa mig till kroppen och köra dubbelpass på fredag eller söndag istället. Hur svårt kan det vara?

att överleva första passet

Första passet avklarat på min långa resa mot Hawaii.

40 minuters distanspass i kuperad terräng i för mig snabb fart, pulsen mellan 166-176 bpm.
Efter uppvärmning på 10 minuter i behaglig fart hemifrån bar det av in i skogen. Till en början var det segt och tungt, cyklingen och simträningen från gårdagen satt helt klart i benen.

Skogen var lagom lerig och det hjälpte till att hålla upp pulsen. Sprang genom ett område där granarna står tätt och bildar en tätt vägg. Stämningen blir helt annan där, tyst och skön. Rundade ett hörn och kom ikapp en häst som verkade trivas i skogen. Det började bli för mörkt för säker löpning i skogen.Vek därför av ner på en grusväg och hamnade nere vid Säveplan där det var tyst och öde. Insåg att jag måste skaffa en pannlampa för att kunna springa kvällspassen. Denna veckas lyx att sluta arbetet runt 16 är snart över.

Hemvägen gick snabbt och jag fick ta en extra tur upp mot Albatross för att få ihop tiden. Mötte fler löpare på vägen än jag sett sammanlagt under mina år i Säve. När jag till slut kom hem bra trött, fick jag en utskällning av min glada Weimaraner Gimli. Han förväntade sig inte att Husse skulle dyka upp.

Kan erkänna att det kändes tufft att få upp pulsen idag, men misstänker att det berodde på gårdagens program. Men nu är det avklarat första passet under  första veckan av första träningsperioden.

Nu bär det av till SPA´t med Annelie som avstod dagens träning. Hon är lite sliten efter sin nattvecka, men i morgon hänger säkert hon på. Då blir det cykelpass på gymmet eftersom jag saknar trainer hemma.

Hund och Husse, vet inte vad fotografen gjorde eller vad hunden ätit men nyttigt kan det inte varit....

att planera uppbyggnadsträning

Heldags möten sliter på huvudet, speciellt när känslorna svallar ovanligt mycket. Därför var det skönt att få slänga sig en stund på soffan i vänta på att Annelie skulle vakna. Lyckades faktiskt somna in en kort stund, vilket gav energi att ta mig i kragen såpass att det blev ett pass på gymmet. Något som det varit snålt med under månaden som varit.

Jag får skylla på att förkylningen i september omöjliggjorde Lidingöloppet. Tappade lite gnistan där och tyckte det var lika bra att vila ett par veckor. Läste på svensktriathlon  att det kan vara bra med en lugn period innan uppbyggnadsträningen börjar, och förbundet måste man ju lita på...eller..

Men nu är vilan i princip över, fick för en liten stund sedan schemat för de kommande 16 veckorna träning. En rivstartar som skall bli mycket intressant. Schemat bygger på mjölksyratröskeltestet jag gjorde på Aktivitus förra veckan. Vilket var både roligt att utföra och som dessutom förklarade varför jag råkade ut för krampen under triathlonen i Arvika. Jag cyklade allt för långt över min kapacitet och straffades därför brutalt. Inget jag önskar någon, det gör ont, riktigt ont. Det värsta var att det smärtar lika mycket när alla andra springer förbi en på "lätta" ben.  Men nu är det slut med det, ingen mer kramp och bara lätta ben på mig.

Kort kan man konstatera från testen att mina värden blivit bättre under det senaste året. 

Nu blir det mycket spännande att se hur de 16 veckornas träning påverkar min kropp. De tre veckornas vila resulterade i alla fall med en viktökning på 3 kg.  Det är lite tråkigt att det skall vara så gott med glass när man ligger hemma småkrasslig.

Avslutningsvis några ord från den sanna kämpen Jörgen som klarade sitt mål på Göteborg Marathon för några dagar sedan.
"Gött nu jävlar blir det åka av.."

16 veckors träning enligt schema.... hur svårt kan det vara....

....att påbörja en resa

39 år och på uppgång mot bästa formen någonsin. Senaste formtoppen hade jag för ca 20år sedan strax innan jag lade av med fotboll och MTB.
Men denna gång är det för livet.
Ett val jag känner är nödvändigt efter för mycket kontorssittande som kraschat ryggen i omgångar.

De senaste årens tränande har bestått till 85% löpning, 10% styrketräning och 5% fotboll. Tyvärr har de 5% fotboll alltid slutat med vadmuskels bristningar, mest på grund av att det är allt för roligt att spela match. Har därför försökt hitta något annat att tävla i. 

Prövade en Triathlon på tidigt nittiotal där det slutade med kramp i bägge benen från topp till tå. En inte allt för trevlig upplevelse som jag inte kan rekommendera. 

Under våren 2011 kom jag i kontakt med sporten igen via arbetet på Casino Cosmopol som hyrt in Ted Ås för varvet träning. Började fundera på om det inte var dags att prova igen efter uppehållet på tjugo år. Skulle ju trots allt snart ha en nyinköpt cykel igen. Annelie vill genomföra klassikern 2013 och det kan man inte säga nej till.

Efter inköp av en racerhoj 15 juli blev det tävlingsdebut 23 juli på Arvika Enervit Triathlon ( Race Report Arvika). I sann hur svårt kan det vara anda, med mycket lite träning ( 2 mil landsväg)  innan och knapphändig planering. Vilket gjorde att även denna tävling innehöll kramp i bägge benen. Fram och baksida lår på bägge benen samtidigt, vilket omöjliggjorde stretching. Men trots detta var det hur kul som helst och fler tävlingar bokades in under sommaren. Allt slutade med att genomföra den största tävlingen av dem alla, originalet, Hawaii Iron Man...

Och här någonstans startade tanken om att följa vägen mot målet...hur svårt kan det vara...